maxshanghai

Som anhängare av audiofildokumentären Guldörat var jag tvungen att kolla in Infected Mushroom när de kom till stan och höra hur bandet som Sista Ordet försöker detronisera Storhövdingen med låter.

.
Tagen med max-zoom på behörigt avstånd. Jag hängde vid sofforna hela kvällen.


Det är ingen ursäkt men jag hade precis fått på mig tröjan när den här bilden togs och hade därför inte rättat till kragen. Säg, är det ofog jag ser i min blick?


Jacques Cousteau could never get this low.

Jag kan nappt fatta vilken tur jag har med "blanda spår" i min Ipod - "Chameleon" från Herbie Hancocks Headhunters-skiva dyker upp gång på gång. Slå upp ordet "groove" i ordlistan och du hittar en ljudfil med den låten, precis bredvid James Browns "Blind Man Can See It" och Vicki Andersons "Message from the Soul Sister". I sanning en treat vid varje lyssning.

Storm är långt ifrån den enda som har ett sjukt namn här borta. På tunnelbanan träffade jag en gång en kille som hette Space. Dale berättade att när hon undervisade i engelska i Beijing hade ungarna valt namn som Angelina Jolie och Bruce Lee. En av dem hette Orange.

Vi läser också om kinesiska namn i kursen "Chinese Society". I kurslitteraturen kan man läsa att "a father or grandfather might express his dissapointment or disgust by naming a second or third daughter "Too Many" (A-To) or "Little Mistake" (Hsiao-t'so) or "Reluctant to Feed" (Wang-shih)."

Victor och Storm - the odd couple. De här två killarna bondade direkt och är numera oskiljaktiga, vilket är lite festligt eftersom Victor är yngst och Storm är äldst.


Den här killen var från Colombia så jag bara "don Pablo no fue un hombre malo" och han typ dog av skratt.


Det här är väl Medellínkartellens hemliga tecken för llello. För de som inte kan spanska kanske jag ska förklara att jag med don Pablo menade Pablo Escobar och att citatet betyder "don Pablo var inte en dålig/ond man". När snubben slutat skratta fick han mig också att säga det igen när han filmade så han kunde lägga upp det på sin facebook. Jag har inte känt att jag kommit med en mer välriktad replik sedan jag listade ut att Magnus kortkod på JMG, 1389, syftade på slaget vid trastfältet samma år. Jag kom också på att Hasses 1994 syftade på fotbolls-vm i USA, men det hade också en idiot kunnat göra - jag hoppas det inte är din bankkod, Hasse.

En madrass (föremålet) hade varit nice att ha, men det har sina fördelar att sova på en hård brits som i princip känns som ett stengolv med en filt ovanpå - det är utmärkt för ryggen. En annan fördel är att man vaknar tidigt; nackdelen är att man somnar sent. Det finns andra nödvändigheter jag lider brist på här - högtalare. Att lyssna på datorns inbyggda system är som att sitta i Platons grotta. Vad får man egentligen ge för ett par Carlssons?

Men mest akut just nu är att jag saknar en dvd-drivrutin till ¤%?#¤! windows vista. Därför kan jag inte avnjuta den nyköpta Prince-dvdn eller min kompletta Sopranos-box, som jag köpte för - håll i er - 168 kwai. Så det får bli till att ladda ner. Även om första säsongen inte har någon Ralph Cifaretto eller särskilt mycket Johnny Sack-speltid är det något magiskt över de där tidiga avsnitten. En favoritscen från tredje avsnittet är när Tony ska tillrättavisa den girige ortodoxe juden Schlomo som tror att han kan komma undan med att inte betala Tony efter att denne som överenskommet tvingat fram en skilsmässa, en "git", åt judens dotter. Istället för att de sagda 25 procenten av svärsonens motellverksamhet kommer han med en struntsumma och säger "I want you to consider this".

Tony: Hey, ZZ Top, the guy gave you the git right?
Schlomo: [...] I'm taking good care of you here, for your considerable trouble...as the Talmud says...
Tony: [slår av honom hatten, trycker up honom mot väggen] I don't give a shit what he says, ok? Now you listen to me [...] we got you your git, and now you give us the 25 percent, got it?
Schlomo: My son was right...
Tony: ..yeah...
Schlomo: You mud, godless clay...
Tony: [slår i väggen av vrede]
Schlomo: I created a living Golem!
Tony: [till Silvio] What the fuck is a Gollum?
Schlomo: A monster! Frankenstein!
Tony: [slänger iväg honom typ] Get the fuck outta here! ...and take that asshole son of yours and shove him up your ass!

Det händer ibland att saker och ting får mig att ägna en tanke åt folk där hemma.


Den här är till dig, Alex.


Struten, Joel - varsågoda.


CM.


Behöver jag ens skriva nåt? Den känns ganska uppenbar, men okej då: Fish.

Nina och Adam går loss till Soulja Boy.




Jag vill att ni skjuter mig om jag kommer hem och använder ord som "dude" och "bro".

De hade en buffé av typ 20 olika såser. Jag blandade soja och sesamolja med sichuan chili - jag svär det var najs!


Dale är rätt pulig.


Is it a Bird? Is it a Trane? Ni vet säkert. Jazzklubben The Cotton Club låg precis bredvid; jag antar att det är dit man går när Hot Pot King stänger klockan 04:00.

Den här veckan började studierna, vilket är utmärkt, förutom att schemat har lite att göra med verkligheten. Salsnummer och byggnad verkar vara utsatt på måfå. I måndags förklarade en leende kvinna att kursen om Social Policy - Comparative Studies Between East and West inte hade någon lärare förrän den 20 mars. Jag undrade om det möjligtvis fanns nån bok man kunde läsa till dess; hon svarade "no, but you have other courses". Indeed we do, kursen om Public Administration verkar rätt tung (men givetvis intressant). Läraren är lite av en tough cookie. Han frågade om någon kunde förklara hur Chrysler räddades från konkurs på 70- eller 80-talet. En snubbe från Tennesse höll en lång utläggning om hur företaget flyttade sin produktion till Kina och köpte billig arbetskraft och så vidare. Läraren bara "thank you for that story, but it's completely irrelevent to what we are talking about here". Jag tänkte att det är bäst att hamna på hans goda sida så jag tackade ja till att hålla en redovisning nästa vecka om Kinas administration, historiskt sett. Jag är inställd på en sågning. Läraren förklarade också att korruptionen i Kina faktiskt hjälper systemet att fungera (kortsiktigt) eftersom de formella reglerna är så rigida. Det var kul också när han ställde en fråga om vem den offentliga administration svarar inför och nån svarade "well in a democracy it would be the people". "Politicians" var det rätta svaret.

Kinesiskan lär också bli tuff. Kursen i Basic Chinese som stod på schemat visade sig var en bluff, så jag och Anna f[r hoppa in i en klass på School of Languages. Tyvärr verkar det som vi inte kan få något papper på att vi läst den om vi inte pröjsar 2000 kwai, vilket suger hårt.

Idag hade vi en kurs i kinesisk kultur. Läraren visade overheadbilder som bland annat förklarade att "The creator of universe, Pan Gu, he began chinese civilization". Hon gav oss också några frvgor om kinesisk kultur att fundera över:

1 Why is it so enduring?
2 Why is it so coherent?
3 Wy is it so dynamic?
4 Why is it an immortal Phoenix able to rise again on its ashes?

...eftersom det börjar bli vår. Inatt kanske jag ska testa att sova med en tjock tröja mindre.

Jag valde Lil' Dap-citatet som rubrik, inte bara för att det ger en allmän lägesrapport om min tillvaro i Shanghai, utan för att det är talande för vad jag egentligen lyssnar på här borta. UC-studenterna i huset kör givetvis enbart West Coast så jag håller en strikt East Coast-diet när jag är på egen hand. Eftersom internet var nere idag (snyft) bestämde jag mig för att, Flynner-style, roa mig med att sätta ihop den ultimata introduktionskursen till New Yorks gyllene 90-tal. Avgränsningen är: en låt per album (cuban linx självfallet undantagen) och högst två låtar per artist där det är nödvändigt. Jag hade först svårt att bestämma ifall "Microphone Master" eller "Alright" skulle få representera Das EFX, men jag lyssnade till mitt sunda förnuft och valde låten MED textraden "I'm comin' with my timz in ya face (motherfucker". (Jag vet inte om det är så man skriver det, men parantesen i citatet ska visa vad som sjungs av kören.)

Här är listan som förvandlade en tråkig söndageftermiddag offline till en underbar musikalisk resa:

Az - Uncut Raw
Nas - It ain't hard to tell
Nas - Come get me
Mobb Deep - Right back at you
Mobb Deep - Animal Instinct
Big Noyd - Recognize and realize (pt. 2)
Capone n' Noreaga - Illegal Life
Capone n' Noreaga - Invincible
Smif n' Wessun - Let's get it on
Black Moon - Black Smif n' Wessun
Heltah Skeltah - Clans, Posses, Crews n' Cliks
Originoo Gunn Clappaz - Dirtiest Players in the Game
Cella Dwellas - Hold U Down
Gang Starr - Mass Appeal
Gang Starr - JFK 2 LAX
Group Home - Inna Citi Life
Jeru the Damaja - D Original
Fat Joe - Bronx keeps creatin' it
Big L - All Black
Big L - Platinum Plus
OC - Time?s Up
Showbiz and AG - Represent
Diggin' in the Crates - Day One
Diamond D - Five Fingas of Death
Jay-Z - Brooklyn?s Finest
Jay-Z - Streets is Watching/Week Ago [inte avgörbart]
Notorious B.I.G. - Warning
Notorious B.I.G. - Somebody's Gotta Die
Junior M.A.F.I.A. - Murder Onze
Smoothe the Hustler - Broken Language
Wu-Tang Clan - Bring the Ruckus
Wu-Tang Clan - Triumph
Wu-Tang Clan - Hollow Bones
Wu-Tang Clan - Uzi (Pinky Ring)
Gza - 4th Chamber
Raekwon - Incarcerated Scarfaces
Raekwon - Verbal Intercourse
Ghostface Killah - Box in Hand
Ghostface Killah - Nutmeg
Method Man - Biscuits
Masta Killa - Whatever
Ol' Dirty Bastard - Raw Hide
RZA - Holocaust (Silkworm)
Gravediggaz - The night the earth cried
Brand Nubian - Steal Ya 'Ho
Brand Nubian - Word is Bond
Das EFX - Alright
Lost Boyz - Jeeps, Lex Coups, Bimas and Benz
Blahzay Blazhay - Danger (pt. 2)
Channel Live - What! (Cause and Effect)[världens bästa sampling?]
Kool G Rap and DJ Polo - Ill Street Blues
Eric B. and Rakim - Untouchable
Eric B. and Rakim - Don't sweat the technique
Rakim - New York (Ya outta here)

Vad har jag missat? Det här kan förvåna, till och med äckla, en del läsare men jag har inte 6 Feet Deep! (Jag undrar exakt hur esoterisk den här bloggen kommer att bli.)

Jag har redan skrivit hur jag åt kinamat för 9 spänn, och att jag inte kan rekommendera det. Men lägger man sig på en 25-40 yuans nivå kan man få rätt puliga måltider (även om de sätter upp bark-te på notan och endast serverar ett tefat med ris till fyra personer). Middag är vanligtvis inget problem, det är frukosten som är den svåra biten. Kinamat, gott som det är, går trots allt inte att äta vid varje mål. Det stämmer nog som de säger att "not even chinese people can eat chinese everyday". Till frukost vill man mest ha sig en en blt och en kopp kaffe, vilket inte hör till vanligheterna här. En gång gick jag till och med till donken för att jag hade fått för mig att deras frukostmeny ändå var rätt schyst. Jag kunde inte ha haft mer fel. Jag behövde inte ens smaka på maten för att förstå att den måste hamna i soptunnan. Kaffet var genomskinligt. Gott kaffe är banne mig inte lätt att få tag på här. Ibland är det det enda jag tänker på.

Att laga mat i hemmet är nog inget jag vill, eller kan, ge mig in på. Till att börja med finns det inte en enda köksartikel i köket; "they're really slumming it at Fudan", som en tjej uttryckte det. Jag vet heller inte vad jag skulle laga om jag kunde; det är inte många av matvarorna i affärerna som man har sett förut (eller vill se igen för den delen). Tacka vet jag restaurangerna. Som bilderna visar kan man hitta de flesta av sina favoriträtter.

Om allt annat är svårt med språket så är i alla fall grammatiken enkel. Min frasbok förklarar att kineserna inte böjer verben och att det inte finns en massa små hjälpord att hålla reda på. Exempel:

"In the morning I didn't eat anything." - bokstavlig kinesisk översättning: "I morning not eat meal."
"China is bigger than Australia." - "China compare Australia big."
"I need to go to the toilet." - "I need mount toilet."

Än så länge har jag bara använt fraser som "fu yen" - "waitress", och "where is the nearest metro station?", men jag hoppas snart få användning för fraser som "you're a fantastic dancer" och "this drug is for personal use".

Igår gick jag in till centrum. Det tog en fem-sex timmar och hindrade mig därför från att ta med mitt A-game till utekvällen senare, men det kändes ändå värt det.


Lumphandlare. Notera bjällran.


I de här kvarteren hittade jag en urmakare som fixade min Lolex för två (!) yuan. Jag gav honom fyra eftersom jag ändå hade dem i handen; det kan mycket väl ha varit en förolämpning. En annan kund tyckte dock att det var helfestligt.


Jag ger de här husen ett, högst två, år till.








Ett fängelse tror jag. Gud vet vilka avskyvärda övergrepp som sker innanför murarna.


Kol är drivkraften i den kinesiska ekonomin.




Skulle tro att det här är nån skum deal på väg att gå ner.

Låt mig ta er tillbaka till lördagen den 16 februari. Den här dagen gällde det att ringa flygplatsen och konfirmera att de skulle köra ut mitt bagage. I receptionen var det fortfarande ingen som kunde engelska, men en av vakterna hjälpte mig att ringa, bokstavligen. Men varje gång han slog numret missade han en eller två siffror, så efter en stund fick en anna vakt komma dit och läsa upp numret åt honom. De kunde konstatera att bagaget skulle levereras, men jag fick inte reda på när.

Jag bestämde mig för att snabbt gå ut och fixa frukost och hitta ett internetkafé och sedan återvända och vänta på väskan. Att koppla upp mig var rätt viktigt eftersom jag var tvungen att skicka in en ansökan, så jag kunde inte riktigt koppla av innan dess. Eftersom mina adaptrar låg i den frånvarande väskan kunde jag inte koppla upp mig på rummet heller. Att hitta ett internet-cafe visade sig dock vara ett heldags-projekt. Det var inte alltid till nån hjälp att använda fras-boken eftersom jag då blev hänvisad i olika riktningar av olika personer, inte sällan bakåt. Till slut fick jag hjälp av ett par tjejer i en affär som följde med mig till en byggnad jag passerat kanske tre-fyra gånger under dagen och förklarade att jag skulle upp till fjärde våningen (vilket förklarade de förvirrande instruktionerna jag hade fått av andra tidigare). Det är kul, och tur, att folk är så hjälpsamma; det hade kunnat bli oerhört drygt annars. Ibland verkar det som folk släpper allt de håller på med, eller vänder om på gatan och följer med för att hjälpa en att hitta.

När jag kopplade upp mig på internetkaféet kunde jag läsa ett mejl från min kinesiske vän Bojunjie (fråga mig inte hur det uttalas):

?My dear Max I'm elated to hear that everything seems to go smoothly with you in the strange city. Have you explored the campus , which is the largest one in the urban? [?] I wish you will take fantasy to Shanghai.?

Sen var det dags för dagens måltid. Istället för ett hutlöst pizza hut-besök köpte jag noodles with beef på en kinesisk sylta för 9 RMB. Ett mycket passande pris, visade det sig. Bagaget väntade inte på mig när jag kom tillbaka, men dök upp senare. Tack Gud.

Det verkar som folk är nyfikna på seafoodpalatset så jag får förklara hur det ligger till. I ärlighetens namn har jag inte varit där, men igår åt jag seafood på en japansk restaurang. Jag kan inte säga att det var vidare fancy - det är en kedja - men det var helt jävla okej. Det började med att vi tog en tripp till akvariet och byggde upp aptiten.




Ett sällsynt exemplar.


Elektrisk ål.


Stalin-krabbor.


Kolla den där bak.

Jag tar det från början, när staden var långt ifrån den hemtrevliga famn den är för mig nu.

Första dagen var rätt tuff, av två anledningar: det var lika kallt som i Sverige och min väska, med alla varma kläder, hade inte kommit fram. Annars hade jag en trevlig färd från flygplatsen till jag kom fram till boendet i staden. Vid den här tiden började jag tänka att jag kanske hade underskattat drygheten i att ingen människa förstår ett ord av vad man säger. Ingen i receptionen på the foreign students dorm kunde engelska. Att ordna ett rum hade mkt väl kunnat bli ett helvete, särskilt som jag kom fram före terminen hade börjat. Som tur var hade jag dock träffat en engelsktalande f.d. Fudan-student på bussen som följde med för att hjälpa mig. Riktigt trevlig kille.

Rummet verkade schyst förutom att det var iskallt och saknade det mesta, bland annat ett täcke. Det fanns inget varmvatten heller. Jag skruvade upp värmen till 29 C men det verkade inte hjälpa särskilt mycket (det kändes mer som 29 F). Förutom genomfrusen var jag också hungrig och trött, så dagens mål var att a) fixa något att äta och b) hitta ett varmt täcke, eller åtminstone nån filt, innan jet-laggen tog över. Jag hittade båda två i ett västerländskt shopping-distrikt en bit hemifrån. När det gällde maten kände jag att det var bäst att köra ett säkert kort, så det fick bli att tvinga ner en halv american special på pizza hut innan jag höll på att somna in. Sen fick jag ta mig hem genom staden i den nollgradiga kylan. Det kändes lite udda att se snö ligga under palmerna vid vägkanten, resterna från stormen. ?The worst tempest in a 100 years? som min vän på bussen beskrev det. Sen när jag kom hem var det bara att lägga sig på britsen och somna in. Jag sov, med vissa uppehåll, från 17 till 12 nästa dag.

Ingång till Campus




Fudan-byggnad


Mina kvarter






Mitt hus


inte så dumt

Jag har sett lite olika delar av Shanghai och jag gillar det jag ser. Dagarna spenderar jag med att gå rundor i staden och titta på livet och lyssnat på gatans musik - canto-pop och kenny g-versioner av västerländska låtar. Mest har jag rört mig i området kring Fudan, det är ganska lugna kvarter med mycket low-rises. Det har sin charm men går inte upp emot centrum, som är en fröjd för ögat; idel skyskrapor. Jag var där idag med några andra studenter och kollade in museum of Shanghai bl. a. Eftersom vädret var trille tog jag inte så många bilder, men de kommer så småningom.