maxshanghai

Jag tar det från början, när staden var långt ifrån den hemtrevliga famn den är för mig nu.

Första dagen var rätt tuff, av två anledningar: det var lika kallt som i Sverige och min väska, med alla varma kläder, hade inte kommit fram. Annars hade jag en trevlig färd från flygplatsen till jag kom fram till boendet i staden. Vid den här tiden började jag tänka att jag kanske hade underskattat drygheten i att ingen människa förstår ett ord av vad man säger. Ingen i receptionen på the foreign students dorm kunde engelska. Att ordna ett rum hade mkt väl kunnat bli ett helvete, särskilt som jag kom fram före terminen hade börjat. Som tur var hade jag dock träffat en engelsktalande f.d. Fudan-student på bussen som följde med för att hjälpa mig. Riktigt trevlig kille.

Rummet verkade schyst förutom att det var iskallt och saknade det mesta, bland annat ett täcke. Det fanns inget varmvatten heller. Jag skruvade upp värmen till 29 C men det verkade inte hjälpa särskilt mycket (det kändes mer som 29 F). Förutom genomfrusen var jag också hungrig och trött, så dagens mål var att a) fixa något att äta och b) hitta ett varmt täcke, eller åtminstone nån filt, innan jet-laggen tog över. Jag hittade båda två i ett västerländskt shopping-distrikt en bit hemifrån. När det gällde maten kände jag att det var bäst att köra ett säkert kort, så det fick bli att tvinga ner en halv american special på pizza hut innan jag höll på att somna in. Sen fick jag ta mig hem genom staden i den nollgradiga kylan. Det kändes lite udda att se snö ligga under palmerna vid vägkanten, resterna från stormen. ?The worst tempest in a 100 years? som min vän på bussen beskrev det. Sen när jag kom hem var det bara att lägga sig på britsen och somna in. Jag sov, med vissa uppehåll, från 17 till 12 nästa dag.