maxshanghai

1. Judgment
2. Point of Departure
3. Andrew!!!
4. Smoke Stack
5. Black Fire

Nu hamnade Invitation utanför listan, precis som Hommage, som jag visserligen inte hört, men, som allmusic uttrycker det: "Hommage is recommended as are virtually all of Andrew Hills unique and valuable recordings".

Att bo I Kina är att med nödvändighet blunda för verkligheten. Bakom potemkinkulisserna döljer sig saker som man helst inte vill tänka på. Vem vet vad som pågår i ett kinesiskt restaurangkök? Inte jag, men de små glimtar jag har fått är tillräckliga för att jag inte ska vilja fråga vidare. Det kan vara utsidan av en köksfläkt, resterna på en kocks förkläde eller en svängdörr till köket som för ett ögonblick öppnas. (Som ett tidigare inlägg har gjort klart kan ledtrådarna också komma mer direkt, i själva maten.) Några vänner som var i Beijing berättade att de på väg till toaletten fick syn på ett par stora råttor i köket. De konfronterade kökspersonalen och sa att de inte längre ville äta på restaurangen, kökspersonalen bara "vadå råttorna är ju i en annan del av köket, inte där vi lagar maten".

En av de godaste billiga rätterna jag har ätit här var ett pitabröd med kött, koriander, chili och...nåt annat. Jag köpte det på gatan en regnig natt. Nästa gång jag kom tillbaka sken solen, och den här gången stod försäljaren inte gömd bakom ett regnskydd utan skötte sin verksamhet helt öppet. Då fick jag se vad som doldes i hans gryta, och det var i sanning ingen vacker syn: bland köttet simmade stora bitar av rent fett. Förstummad fick jag se honom stycka bitarna och lägga dem i mitt pitabröd. Smaken var den samma som förr, men känslan var helt förbytt. Det händer att jag fortfarande beställer den här kinesiska burgaren, då pekar jag på fettet och säger "bu yao, bu yao" och han lyssnar och gör som jag säger, men jag kan inte komma ifrån känslan av att magen vänder sig ut och in.

Eftersom torsdag och fredag var nationella helgdagar tog jag och fem andra en liten tripp till Nanjing. Också eftersom det var nationella helgdagar stötte vi på en del problem med att hitta tågbiljetter och hotell. När vi kom fram till stället vi skulle bo på visade det sig att vår reservation inte var kvar. Jag frågade tjejen bakom disken om hon inte hade läst mitt email där jag skrev att vi skulle komma fram en dag senare än tänkt. Hon svarade nej, eftersom datorn står i ett låst rum. Sedan ringde hon sin chef; denne verkade känna sig lite skyldig över misstaget så hon/han (orden användes omväxlande) ville gottgöra oss. Så tjejen i receptionen erbjöd följande förslag: Ok, två personer kan sova i mitt rum, så flyttar jag ut över natten, och resten kan sova i ett tält på bakgården. Vi sa tack men nej tack, när vi slutade skratta.

Under tiden hade Storme och Victor lyckats hitta ett annat hotell i närheten vi kunde gå till. Det verkade lovande till en början, men när alla formaliteter var avklarade säger hotellpersonalen till oss att de inte tillåter utländska gäster på hotellet. Och det säger de efter vi har burit upp väskorna till rummet och gort oss bekväma. Så det var bara att packa ihop fortsätta leta. Det blev en lång natt i Nanjing.



Medan jag tog den här bilden hörde jag kyparen närma sig bakifrån. Han skrockade och ville lyfta upp en av grodorna, eller paddorna. Medan jag backade ut tog han upp en kräfta som han försökte göra sig lustig med:



Här är några bilder från minnesmuseet över massakern i Nanjing 1937:


Lägg till "20 00 rapes and gang rapes" och "babies being ripped from the wombs of their mothers".