maxshanghai

Att bo I Kina är att med nödvändighet blunda för verkligheten. Bakom potemkinkulisserna döljer sig saker som man helst inte vill tänka på. Vem vet vad som pågår i ett kinesiskt restaurangkök? Inte jag, men de små glimtar jag har fått är tillräckliga för att jag inte ska vilja fråga vidare. Det kan vara utsidan av en köksfläkt, resterna på en kocks förkläde eller en svängdörr till köket som för ett ögonblick öppnas. (Som ett tidigare inlägg har gjort klart kan ledtrådarna också komma mer direkt, i själva maten.) Några vänner som var i Beijing berättade att de på väg till toaletten fick syn på ett par stora råttor i köket. De konfronterade kökspersonalen och sa att de inte längre ville äta på restaurangen, kökspersonalen bara "vadå råttorna är ju i en annan del av köket, inte där vi lagar maten".

En av de godaste billiga rätterna jag har ätit här var ett pitabröd med kött, koriander, chili och...nåt annat. Jag köpte det på gatan en regnig natt. Nästa gång jag kom tillbaka sken solen, och den här gången stod försäljaren inte gömd bakom ett regnskydd utan skötte sin verksamhet helt öppet. Då fick jag se vad som doldes i hans gryta, och det var i sanning ingen vacker syn: bland köttet simmade stora bitar av rent fett. Förstummad fick jag se honom stycka bitarna och lägga dem i mitt pitabröd. Smaken var den samma som förr, men känslan var helt förbytt. Det händer att jag fortfarande beställer den här kinesiska burgaren, då pekar jag på fettet och säger "bu yao, bu yao" och han lyssnar och gör som jag säger, men jag kan inte komma ifrån känslan av att magen vänder sig ut och in.