maxshanghai

Trendkänslig som jag är för vad som händer i bloggosfären ska även jag lista tidernas 20 bästa album:

John Coltrane - A love Supreme
Wayne Shorter - Juju
Mobb Deep - The Infamous
Raekwon - Only Built 4 Cuban Linx...
Sam Cooke - Live at the Harlem Square Club '63
Miles Davis - Miles Smiles
John Coltrane - Olé Coltrane
Miles Davis - E.S.P.
Wayne Shorter - Schizophrenia
Jimi Hendrix - Band of Gypsys

McCoy Tyner - Enlightenment
Steely Dan - Aja
Steely Dan - Gaucho
GZA - Liquid Swords
Donny Hathaway - Live
Van Morrison - Into the Music
Weather Report - Heavy Weather
Marvin Gaye - Trouble Man
John Coltrane - Newport '63
Art Blakey and the Jazz Messengers - Ugetsu

Efter ett litet upphåll kände jag att det kunde vara dags att gå på en Chinese Culture-föreläsning igen (jag 'missade' Jive Miguels föreläsning förra veckan). På många sätt känns kursen som att vara tillbaka i gymnasiet igen. Jag dök upp utan veckans föreskrivna inlämningsuppgift, och gav ursäkten att skrivaren inte hade funkat. Ursäkten mottogs utan problem, läraren verkade inte lägga någon vikt vid att jag samtidigt lämnande in förra veckans uppgift, utskriven och klar.

Anlednigen till att jag inte hade lyckats göra läxan var att jag hade problem att föra ihop de minst sagt disparata ämnena som veckans två artiklar behandlade. Den ena artikeln handlade om sekularisering i östasien, den andra om neokonfucianskt ekologiskt tänkande. Den första var intressant, den senare var skriven av en neokonfucianist själv och var i princip ren mumbo jumbo. Och sedan kändes det inte så motiverande att lägga ner tid på att skriva ett papper som man vet med största sannolikhet inte kommer läsas, än mindre förstås. Hittills har jag inte fått någon återkoppling på någonting jag har skrivit vid Fudan.

Hursomhelst var jag på Chinese Culture-föreläsningen för inte så länge sedan. Jag var där 'strictly for material'. Även om det inte var vår colombianske vän som höll i presentationen den här gången var det en hel del jive som gick ner. För att få tiden att gå roade jag mig med att sitta och titta på en vietnamesisk kille i klassen som ser ut exakt som en groda. Jag måste säga att presentationen faktiskt var uthärdlig den här gången, förutom stunden av panik som drabbade mig när jag kom på att det aldrig är någon paus på de här lektionerna. Med andra ord: ingen naturlig chans att lägga sin sorti. Det är två timmar, minst, på raken. Anledingen är solklar: har man väl kommit ut ur klassrummet finns det inget i världen som kan få en att gå tillbaka in igen. Så när diskusionen skulle ta vid fick jag resa mig upp och viska till läraren 'I have to go', vilket var helt sant.

En del låtar är så överlägsna live att det inte finns någon anledning att lyssna på studioversionerna. Så vad ska man göra med dem? Ta bort dem? Låta de vara kvar, men aldrig lyssna på dem utan alltid byta direkt till live-versionen? Eller, ersätta originalet med live-versionen på albumet i fråga? Inget av alternativen känns helt tillfredsställande. Det här dilemmat har faktiskt hindrat mig från att rippa Herbie Hancocks Manchild; första låten Hang up your hang ups är så otroligt mycket mer funkee live på V.S.O.P än i studion. Andra låtar som berörs av problemet är Marvin Gayes All the way 'round (från I want you och Live at the London Palladium), Anna Stesia med Prince (från Lovesexy och One nite alone...live!!) och Parliaments Gamin' on ya! samt Night of the thumpasorus peoples (från The Clones of Dr. Funkenstein respective Mothership Connection och Live:P-funk earth tour). Weather reports Elegant People (från Black market och Live and unreleased) är ett gränsfall. Andra fall som inte är lika relevanta för mig längre är Dire Straits Telegraph Road och Thin Lizzys Massacre. Här är förresten en top 15 Thin Lizzy-låtar-lista:

1. Boys are back in town (Jailbreak)
2. Waiting for an alibi (Black Rose)
3. Johnny the Fox meets Jimmy the Weed (Johnny the Fox)
4. Old Flame (Johnny the Fox)
5. Romeo and the Lonely Girl (Jailbreak)
6. The Cowboy Song (Jailbreak)
7. Fight or fall (Jailbreak)
8. Fools Gold (Johnny the Fox)
9. Downtown Sundown (Bad Reputation)
10. Running back (Jailbreak)
11. Philomena (Nightlife)
12. She Knows (Nightlife)
13. Dancing in the moonlight (Bad Reputation)
14. Still in love with you (Nightlife)
15. Showdown (Nightlife)

Slavoj Zizek uttrycker samma farhågor som jag har gjort här i dagens DN: "Detta är kanske det mest skrämmande med dagens Kina: misstanken att dess auktoritära kapitalism inte bara är något vi kan se i vårt eget nära förflutna utan tvärtom i själva framtiden. Tänk om "den skrämmande syntesen av den asiatiska knutpiskan och den västerländska aktiebörsen" kommer att visa sig vara ekonomiskt mer effektiv än vår liberala kapitalism? Tänk om demokratin, så som vi uppfattar den, inte längre är en förutsättning för ekonomisk utveckling, utan snarare ses som ett hinder?"

Å andra sidan, Taiwan är ett bra exempel på ett jämförbart land som i likhet med Kina hade en stark stat som gynnade ekonomisk tillväxt och där staten sedan drog sig tillbaka för att låta civilsamhället och marknaden sköta mer och mer. (Jag kallade det för 'the gardener state' i mitt senaste papper om den konfucianska etiken och kapitalismens anda på Taiwan, men jag gillar inte begreppet helt eftersom det påminner om den förfärliga filmen med ungefär samma namn.) I Taiwans fall åtföljdes den ekonomiska tillväxten av en demokratisk utveckling. Jag hoppas kunna lära mig tillräckligt mycket om Kina för att göra en bedömning om det är sannolikt även här.


Notera att Taiwan är färglagt och att det finns en särskild ruta för Spratley Islands.

Narren på trappan Är han ledsen, är han led?
Hatten på sniskan och huvet på sned.
Väntar måhända på kungens besked.
Vad vill han så gärna, vad hoppas han på?
Är det tårar jag skymtar i ögonens vrå?
Annars så munter, nu dyster och grå.
Vad hjälper väl drömmar om fikon han få?

Skrålande röster från gränden jag höra.
Toner från fela smeka mitt öra.
Hör hur han spela, hur stråken han föra!
Se, det är greven, den gamle filur.
En klagosång ljuder från min näverlur.
Ett rekvium strömmar ur min lur utav näver
"Se, du faller i, fallera, tralala, jag grop åt andra gräver!"

Ett regn börjar falla, åskdånet ljuda.
Till mitt skydd under hustak en främling sig bjuda
En krum liten herre, vem är denne man?
Min ovädersvän, men se han är grann! .
Sporrar av silver, stövlar av läder,
Konungens skräddare i kronprinsens kläder.

Jag vänder på klacken, min håg står till spis,
Kotletter i honung på läckergoms vis.
På värdshusets långbord det dukas till fest,
På ekdörrar tunga då knackar en gäst.
Gångjärnen skaka,
fogarna knaka
"Du främling vid porten, du kommer ej in!
På det kan du lita. Vet hut, försvinn!"

Mätt och belåten, vid eldstadens härd.
Med pipan i munnen jag prisar min värd.
Men, fy för den lede, vem ramlar här in?
Med rester i skägget av middagen sin.
En stinkande toker, båd däst och drucken.
"Dryckjom!" han bräka , rösten är sprucken.
I sanning en pajas, en fåne rent av.
"Den dryck som du hyllar, den gräva din grav!"

Uppe på slottet, i konungens sal
Man talar om bjudning, man talar om bal.
Kungen han rasar, "min gyllene skrud!"
"Fördömd är min skräddare, var är han? Sänd bud!"

Vid speglande tjärn, en skald med sin lyra
Med stämma av silver, sin kärlek bedyra
Till ungmön på slottet, så ljuv o så trind
Hör honom sucka, nog är kärleken blind
Borta vid vassen, ur skuggorna skrida
Skräddar´n den krumme, på vildgalt han rida
Konungens spira i handen han bär
Bemästrar sitt riddjur utan besvär.

På stadens torg, tornerspel med lans
akrobater, jonglörer och lustiger dans.

Jubel från folket, jag höjer mitt stop.
Glädjen får utlopp i högljudda rop.

Hurra, hurra, vilken underbar da´!!
För folk, för fä, från koja till slott.
Här samlas vi alla i gudomlig kompott.
Gutår mina vänner! Gutår fagra flicka!
Jag tar dig runt livet, kom låtom oss dricka.
I virvlande dans
vi förlora vår sans
Men surkartet där, se blickarna hans
Han blänger o glor, han är ståtlig och stor
Är ni fästefolk ni,
kan det inte bli vi?
Då söta fröken, låt mig smyga runt kröken
Av mig ser ni aldrig mer röken!

Hovets narrar i munter parad
En sån underbar visa, så festlig o glad!
Se dvärgen där, såna krumsprång han tar!
Hjular, slår volter, flänger o far.
"Ni spelmän där borta, blås en fanfar!"
Mina ystra skrin, låt de ljuda dagen lång.
Jag ber, låt dem färdas till kungens balkong!

Uppe på scenen, en sagolik skara
Iklädda färger så bjärta o klara
Skäggiga damer, ett talande kid!
Efter jonglören tar narrarne vid
Se hur de rör sig, i sanning unikt
Jag skrålar o skriker, "Hurra! Magnifikt!"
Men se han där bakom, den lille som gycklar
Vad har han runt halsen? Jo konungens nycklar!

- författad tillsammans med Braxén och Svepet

Jag har inte installerat soulseek här eftersom jag vet att det lätt kan äta upp en tio-tolv av dygnets timmar. Därför har jag bara laddat hem enstaka skivor från isohunt och torrentz haha. Men det gör inte så mycket eftersom jag tagit med mig en mapp med 33 gig obearbeted musik, från Aaron Neville till Zapp, Billie Holiday til Burial (fast Burial rök redan på planet, jag tror inte som dubstep är min grej faktiskt). Här är några av låtarna som ska sparas:

Helene Smith - Willing and able
Harrison and the Majestic Kind - Tearing me up inside
Louis Armstrong - Struttin' with some barbecue
Fleetwood Mac - Mystified, Family Man, Drifting
Ghostface Killah - Supa GFK, Paisley darts
Rose Royce - I'm going down
Krystal Generation - Is it meant to be
Duke Ellington - In a sentimtal mood (på Piano Reflections)
Eric Gale - White Moth
The Dramatics - I get carried away
10cc - I'm not in love
Grover Washington Jr. & Bill Withers - Just the two of us
New Edition - Mr. Telephone man
Stevie Wonder - Rocket Love
Southside Movement - Mud Wind
Horace Parlan - Oh so blue
The Persuaders - Love's gonna pack up (and walk out)
Bobby Marchan - What can I do (part 1)
Morris Day - The color of success
Bob Dylan - Queen Jane approximately
Jackie Mclean - The three minors
Jackie Wilson - I get lonely sometimes
Procol Harum - Whaling stories (live with the edmonton symphony orchestra)
Lester Young & Charlie Parker - Can't get started
Miles Davis - On the corner (take 4), The Hen
Reuben Bell & the Casanovas - It's not that easy
Chris Rea - On the beach (uptempo-versionen)
Thin Lizzy - S & M, Fats

Ibland känns det trist att enbart lyssna på gammal musik. Vid ett sådant tillfälle tankade jag några låtar i Kinky Afros kvartalssammanställning, men jag fick stänga av illa kvickt. Särskilt dåligt mådde jag av beatet i Ushers Love in the club. Men jag blir exponerad för en del ny musik jag finner helt ok, bland annat Justice, från Frankrike (läs mer om vad som händer där hos min kamrat Joel som är i Paris: http://joelstreetlife.blogg.se).

I eftermiddags låg jag och kollade ett avsnitt sopranos och njöt i fulla drag av en ask chokladkex. Sen tog jag en titt på förpackningen och fick läsa att det jag åt var "slim style chocolate for girls". Det är inte första gången något sånt här har hänt. I lördags när jag och några andra var ute och åt burgare proklamerade jag stolt att jag skulle beställa "L'Avorella" - med krispig bacon, mozzarella och avokado. Något ögonblick senare kom kyparen och sa att just den burgaren alltid är omtyckt av the ladies. Jag vet inte vad det här betyder, men jag vet att om jag hade kunnat hade jag gjort som Conan och skaffat mig ett stiligt skägg.

Public Administration-kursen fortsätter att bjuda på intressant och underhållande läsning. Här har ni ett smakprov om hur granskningen av lokala förvaltningar fungerar:

"Local officials usually go to extremes to wine and dine the inspection officials in an attempt to influence their judgment and evaluations. Monies spent by local officials to receive inspections by superior officials are a major financial burden and headache for local governments in China."

Men mer om det senare, först måste jag avhandla kursen i kinesisk kultur, som jag har insett kommer att bli i princip olidlig. Föreläsningarna är uppbyggda som så att en av studenterna håller en presentation om veckans ämne och sedan ska klassen diskutera. I fredags var det dags för någon som hette Simone att hålla det inledande talet. Upp på podiet steg en tjock rödhårig kvinna från Österrike, skrattretande ful - men skrattet fastnade i halsen när hon började prata. Hon förklarade att hon tänkte hålla en ?väldigt kort? presentation på 20-25 minuter om Konfucius och neo-konfucianskt tänkande, vilket strax visar sig vara inget annat än en snedvriden sammanfattning av artiklarna vi alla precis har läst. Avlslutningsvis ställde hon några frågor till klassen för oss att diskutera. En av dem löd: ?There is an excess of sex, drugs and violence in western societies, what is the solution to this problem?? Jag påpekade att många av oss antagligen inte håller med om frågans premiss varpå österrikaren illa vid sig. Läraren gick in och svamlade bort sig i tio minuter. Sedan tog diskussionen vid, och det fortsatte på samma sorgliga vis. Det verkar som att folk freestylar om precis vad som helst som dyker upp i huvudet på dem, och eftersom ingen annan orkar lyssna och komma med motfrågor håller det på tills talaren tröttnar. Det kan ofta ta upp till vad som känns som en halvtimme. Sedan sätter någon annan igång med ett annat ämne. Bland de mest påfrestande av mina klasskamrater är ett par från Colombia. Killen har den allra jobbigaste röst jag någonsin har hört, mest liknar det ett djuriskt läte. Det sjukaste av allt är att han är advokat. Jag tror inte ens en oskyldig människa hade haft någon vidare chans att frias med honom som försvarare. Tjejen kör ungefär samma bräkande röst fast en oktav högre. När jag i fredags för en gångs skull, antagligen av ren uttråkning, lyssnade på vad hon sa hörde jag: ?it is very easy for the West to say that China should have democracy, but people in China don?t know what it is, they don?t know they have rights?. Som exempel nämnde hon en kinesisk vän som accepterade at hon fick olika lön varje månad, eftersom arbetsköparen betalade vad den behagade..Hennes slutsats var att ?China is not ready for democracy?. Hon fick snarare medhåll än mothugg från klassen, men det berodde nog på att de vettigare av oss stängt av för länge sedan. Nästa veckas talare blir tjejens kompanjon: bräkaren från Bogotá.

Kursen i offentlig förvaltning har däremot tagit sig, antagligen för att typ hälften av studenterna har hoppat av. Vi pratar inte så mycket om offentlig förvaltning på lektionerna dock, det brukar alltid sluta med politiska diskussioner. I onsdags diskuterade vi, tro det eller ej, Taiwan och Tibet. Läraren hade starka åsikter i ämnena, och jag tror inte det bara var för att hålla den officiella linjen. Bland annat sa han att en taiwanesisk folkomröstning om självständighet skulle varfa illegitim om inte hela Kina, som han uttryckte det, skulle få rösta. På våra protester svarade han, idag finns det 200 länder, ni kanske vill att det ska finnas 1000? Vill ni ha politiskt kaos? Tibetfrågan skyllde han på Dalai Lama. Ok att Dalai Lama kanske inte är någon Mandela, det visste jag redan när jag skippade att gå och höra honom tala i Lund för att det regnade, men jag ville ändå påpeka för läraren att Dalai och Tibets folk hade rätt att protestera mot ockupationen. På det svarade han att Tibetaterna ska vara jävligt glada att kineserna befriade dem från det slavsamhälle de levde i fram till 1950. Man ska inte döma honom för hårt dock med tanke på att pressen som han får sin information ifrån är ännu mer snedvriden än den i västvärlden . Men det var påtagligt hur övertygad läraren, och hans assistent, var i tron på sin regering. Ju mer jag lär mig om Kina, desto mer förstår jag hur fel Francis Fukuyama hade när han påstod att historien (i hegeliansk mening) tog slut 1991. Av kurslitteraturen till olika kurser har jag lärt mig det här: av kulturella skäl, framförallt den konfucianska tron på att makten bör upplysas istället för att kontrolleras och begränsas, finns det en historisk avsaknad av ?checks and balances? i den kinesiska regeringen, varför politik på kinesiska är ungefär liktydigt med teknokrati. Och det verkar som att många kineser tror på systemet med en monolitisk maktapparat. En tjej i Chinese Culture-klassen tillskrev Hong Kongs ekonomiska framgångar avsaknaden av demokrati - tack vare den kunde ledarna regera effektivt, planera långsiktigt och undvika kostnaderna för att hålla allmänna val, menade hon. Det är den här 'stat e capitalism'-ideologin som demokrater kommer att behöva bemöta under det här seklet. Med tanke på det känns det skrämmande att Kiina inte bara understödjer folkmord i Afrika utan även bygger konfucianska skolor där.