maxshanghai

Narren på trappan Är han ledsen, är han led?
Hatten på sniskan och huvet på sned.
Väntar måhända på kungens besked.
Vad vill han så gärna, vad hoppas han på?
Är det tårar jag skymtar i ögonens vrå?
Annars så munter, nu dyster och grå.
Vad hjälper väl drömmar om fikon han få?

Skrålande röster från gränden jag höra.
Toner från fela smeka mitt öra.
Hör hur han spela, hur stråken han föra!
Se, det är greven, den gamle filur.
En klagosång ljuder från min näverlur.
Ett rekvium strömmar ur min lur utav näver
"Se, du faller i, fallera, tralala, jag grop åt andra gräver!"

Ett regn börjar falla, åskdånet ljuda.
Till mitt skydd under hustak en främling sig bjuda
En krum liten herre, vem är denne man?
Min ovädersvän, men se han är grann! .
Sporrar av silver, stövlar av läder,
Konungens skräddare i kronprinsens kläder.

Jag vänder på klacken, min håg står till spis,
Kotletter i honung på läckergoms vis.
På värdshusets långbord det dukas till fest,
På ekdörrar tunga då knackar en gäst.
Gångjärnen skaka,
fogarna knaka
"Du främling vid porten, du kommer ej in!
På det kan du lita. Vet hut, försvinn!"

Mätt och belåten, vid eldstadens härd.
Med pipan i munnen jag prisar min värd.
Men, fy för den lede, vem ramlar här in?
Med rester i skägget av middagen sin.
En stinkande toker, båd däst och drucken.
"Dryckjom!" han bräka , rösten är sprucken.
I sanning en pajas, en fåne rent av.
"Den dryck som du hyllar, den gräva din grav!"

Uppe på slottet, i konungens sal
Man talar om bjudning, man talar om bal.
Kungen han rasar, "min gyllene skrud!"
"Fördömd är min skräddare, var är han? Sänd bud!"

Vid speglande tjärn, en skald med sin lyra
Med stämma av silver, sin kärlek bedyra
Till ungmön på slottet, så ljuv o så trind
Hör honom sucka, nog är kärleken blind
Borta vid vassen, ur skuggorna skrida
Skräddar´n den krumme, på vildgalt han rida
Konungens spira i handen han bär
Bemästrar sitt riddjur utan besvär.

På stadens torg, tornerspel med lans
akrobater, jonglörer och lustiger dans.

Jubel från folket, jag höjer mitt stop.
Glädjen får utlopp i högljudda rop.

Hurra, hurra, vilken underbar da´!!
För folk, för fä, från koja till slott.
Här samlas vi alla i gudomlig kompott.
Gutår mina vänner! Gutår fagra flicka!
Jag tar dig runt livet, kom låtom oss dricka.
I virvlande dans
vi förlora vår sans
Men surkartet där, se blickarna hans
Han blänger o glor, han är ståtlig och stor
Är ni fästefolk ni,
kan det inte bli vi?
Då söta fröken, låt mig smyga runt kröken
Av mig ser ni aldrig mer röken!

Hovets narrar i munter parad
En sån underbar visa, så festlig o glad!
Se dvärgen där, såna krumsprång han tar!
Hjular, slår volter, flänger o far.
"Ni spelmän där borta, blås en fanfar!"
Mina ystra skrin, låt de ljuda dagen lång.
Jag ber, låt dem färdas till kungens balkong!

Uppe på scenen, en sagolik skara
Iklädda färger så bjärta o klara
Skäggiga damer, ett talande kid!
Efter jonglören tar narrarne vid
Se hur de rör sig, i sanning unikt
Jag skrålar o skriker, "Hurra! Magnifikt!"
Men se han där bakom, den lille som gycklar
Vad har han runt halsen? Jo konungens nycklar!

- författad tillsammans med Braxén och Svepet