maxshanghai

Public Administration-kursen fortsätter att bjuda på intressant och underhållande läsning. Här har ni ett smakprov om hur granskningen av lokala förvaltningar fungerar:

"Local officials usually go to extremes to wine and dine the inspection officials in an attempt to influence their judgment and evaluations. Monies spent by local officials to receive inspections by superior officials are a major financial burden and headache for local governments in China."

Men mer om det senare, först måste jag avhandla kursen i kinesisk kultur, som jag har insett kommer att bli i princip olidlig. Föreläsningarna är uppbyggda som så att en av studenterna håller en presentation om veckans ämne och sedan ska klassen diskutera. I fredags var det dags för någon som hette Simone att hålla det inledande talet. Upp på podiet steg en tjock rödhårig kvinna från Österrike, skrattretande ful - men skrattet fastnade i halsen när hon började prata. Hon förklarade att hon tänkte hålla en ?väldigt kort? presentation på 20-25 minuter om Konfucius och neo-konfucianskt tänkande, vilket strax visar sig vara inget annat än en snedvriden sammanfattning av artiklarna vi alla precis har läst. Avlslutningsvis ställde hon några frågor till klassen för oss att diskutera. En av dem löd: ?There is an excess of sex, drugs and violence in western societies, what is the solution to this problem?? Jag påpekade att många av oss antagligen inte håller med om frågans premiss varpå österrikaren illa vid sig. Läraren gick in och svamlade bort sig i tio minuter. Sedan tog diskussionen vid, och det fortsatte på samma sorgliga vis. Det verkar som att folk freestylar om precis vad som helst som dyker upp i huvudet på dem, och eftersom ingen annan orkar lyssna och komma med motfrågor håller det på tills talaren tröttnar. Det kan ofta ta upp till vad som känns som en halvtimme. Sedan sätter någon annan igång med ett annat ämne. Bland de mest påfrestande av mina klasskamrater är ett par från Colombia. Killen har den allra jobbigaste röst jag någonsin har hört, mest liknar det ett djuriskt läte. Det sjukaste av allt är att han är advokat. Jag tror inte ens en oskyldig människa hade haft någon vidare chans att frias med honom som försvarare. Tjejen kör ungefär samma bräkande röst fast en oktav högre. När jag i fredags för en gångs skull, antagligen av ren uttråkning, lyssnade på vad hon sa hörde jag: ?it is very easy for the West to say that China should have democracy, but people in China don?t know what it is, they don?t know they have rights?. Som exempel nämnde hon en kinesisk vän som accepterade at hon fick olika lön varje månad, eftersom arbetsköparen betalade vad den behagade..Hennes slutsats var att ?China is not ready for democracy?. Hon fick snarare medhåll än mothugg från klassen, men det berodde nog på att de vettigare av oss stängt av för länge sedan. Nästa veckas talare blir tjejens kompanjon: bräkaren från Bogotá.

Kursen i offentlig förvaltning har däremot tagit sig, antagligen för att typ hälften av studenterna har hoppat av. Vi pratar inte så mycket om offentlig förvaltning på lektionerna dock, det brukar alltid sluta med politiska diskussioner. I onsdags diskuterade vi, tro det eller ej, Taiwan och Tibet. Läraren hade starka åsikter i ämnena, och jag tror inte det bara var för att hålla den officiella linjen. Bland annat sa han att en taiwanesisk folkomröstning om självständighet skulle varfa illegitim om inte hela Kina, som han uttryckte det, skulle få rösta. På våra protester svarade han, idag finns det 200 länder, ni kanske vill att det ska finnas 1000? Vill ni ha politiskt kaos? Tibetfrågan skyllde han på Dalai Lama. Ok att Dalai Lama kanske inte är någon Mandela, det visste jag redan när jag skippade att gå och höra honom tala i Lund för att det regnade, men jag ville ändå påpeka för läraren att Dalai och Tibets folk hade rätt att protestera mot ockupationen. På det svarade han att Tibetaterna ska vara jävligt glada att kineserna befriade dem från det slavsamhälle de levde i fram till 1950. Man ska inte döma honom för hårt dock med tanke på att pressen som han får sin information ifrån är ännu mer snedvriden än den i västvärlden . Men det var påtagligt hur övertygad läraren, och hans assistent, var i tron på sin regering. Ju mer jag lär mig om Kina, desto mer förstår jag hur fel Francis Fukuyama hade när han påstod att historien (i hegeliansk mening) tog slut 1991. Av kurslitteraturen till olika kurser har jag lärt mig det här: av kulturella skäl, framförallt den konfucianska tron på att makten bör upplysas istället för att kontrolleras och begränsas, finns det en historisk avsaknad av ?checks and balances? i den kinesiska regeringen, varför politik på kinesiska är ungefär liktydigt med teknokrati. Och det verkar som att många kineser tror på systemet med en monolitisk maktapparat. En tjej i Chinese Culture-klassen tillskrev Hong Kongs ekonomiska framgångar avsaknaden av demokrati - tack vare den kunde ledarna regera effektivt, planera långsiktigt och undvika kostnaderna för att hålla allmänna val, menade hon. Det är den här 'stat e capitalism'-ideologin som demokrater kommer att behöva bemöta under det här seklet. Med tanke på det känns det skrämmande att Kiina inte bara understödjer folkmord i Afrika utan även bygger konfucianska skolor där.