maxshanghai

Påskdagen firar jag med att kolla lite schyst ultravåld i form av den ungersk-sovjetiska krigsfilmen "Idi i Smotri" ("Come and see"). Om den var brutal? Den utspelar sig i Vitryssland 1943. Jag hade nog inte blivit mer omskakad om jag så såg självaste apokalypsen, vilket visserligen var ungefär vad jag såg.

Okej, då var man klar. När man äter själv och inte har någon att fördela risk med får man beställa in flera olika rätter. En av tre är inte helt fel, betydligt bättre än den annars så vanliga noll av en. Deras Melanzane var rätt smaklig, förutom en bit skämd fisk som hade hamnat där; den gav mig allvarliga rysningar. Som ni ser experimenterade jag med att blanda de två rätterna till vänster, men, som alla vet: two wrongs don't make a right. Restaurangen som bilden är tagen på är rätt kul; när Victor frågade efter ett askfat skakade servitrisen bara på huvudet och pekade på golvet.


Diced pork with chilis and peanuts.


Fy fan.Jag kan tillägga att bilden är tagen efter måltiden.

Urvalet av artiklar till kursen i Public Administration håller mestadels en föredömligt hög nivå. Men jag önskar jag kunde skriva det samma om disskusionerna i klassrummet, som oftast präglas av diverse utsvävningar byggda på anekdotisk bevisföring. För att citera Joseph Conrad är jag ofta "grieved by the ineptitude of the conversation". Under den senaste lektionen vädjade läraren till klassen "please, before you say something, ask yourselves: is this coherent?". När man väl närmar sig något intressant brukar det oftast avbrytas av att någon slänger ur sig någon till synes slumpmässigt vald replik. Läraren förklarade vid ett tillfälle att han gärna hade sett ett demokratiskt Kina men frågade sedan klassen vad vi trodde skulle hända om det infördes över en natt. En student ställde motfrågan: "what do you think would happen? that's the question". Nu började läraren skratta besvärat men närmade sig ändå ett svar när en kille plötsligt frågade: "what do you think about the food scandal with the poisonous dumplings in Japan?" och tillfället gick förlorat. Sedan någon tanklös individ placerade en diktofon på bordet framför läraren befarar jag att det kan bli glest mellan sådana chanser att komma åt hans egentliga åsikter.

Kursen befolkas också av chauvinistiska fransmän och naiva amerikaner som verkar betrakta Kinas roll i världen som väsensskild från andra stormakters. En tjej sa att medan Kinas utrikespolitik enbart går ut på ekonomisk vinning bygger västvärldens utrikespolitik på att sprida demokrati och mänskliga rättigheter. Lyckligtvis behövde jag bara säga två ord för att få tyst på henne: Saudia Arabia.

Tornen till höger är tydligen något av ett skrytbygge. Folk som har varit där inne berrättar att de flesta rummen står helt oanvända.




De kan inte ha hört Freddie Hubbard (möjligtvis bara hans CTI-skit).


Det här är ironiskt, för ingen gentleman skulle någonsin sätta sin fot på någon av universitetets toaletter. Eftersom jag försöker hålla lite höjd har jag ingen bild från insidan, men jag kan lova er att det ser, bokstavligen, för trist ut.

Som anhängare av audiofildokumentären Guldörat var jag tvungen att kolla in Infected Mushroom när de kom till stan och höra hur bandet som Sista Ordet försöker detronisera Storhövdingen med låter.

.
Tagen med max-zoom på behörigt avstånd. Jag hängde vid sofforna hela kvällen.


Det är ingen ursäkt men jag hade precis fått på mig tröjan när den här bilden togs och hade därför inte rättat till kragen. Säg, är det ofog jag ser i min blick?


Jacques Cousteau could never get this low.

Jag kan nappt fatta vilken tur jag har med "blanda spår" i min Ipod - "Chameleon" från Herbie Hancocks Headhunters-skiva dyker upp gång på gång. Slå upp ordet "groove" i ordlistan och du hittar en ljudfil med den låten, precis bredvid James Browns "Blind Man Can See It" och Vicki Andersons "Message from the Soul Sister". I sanning en treat vid varje lyssning.

Storm är långt ifrån den enda som har ett sjukt namn här borta. På tunnelbanan träffade jag en gång en kille som hette Space. Dale berättade att när hon undervisade i engelska i Beijing hade ungarna valt namn som Angelina Jolie och Bruce Lee. En av dem hette Orange.

Vi läser också om kinesiska namn i kursen "Chinese Society". I kurslitteraturen kan man läsa att "a father or grandfather might express his dissapointment or disgust by naming a second or third daughter "Too Many" (A-To) or "Little Mistake" (Hsiao-t'so) or "Reluctant to Feed" (Wang-shih)."

Victor och Storm - the odd couple. De här två killarna bondade direkt och är numera oskiljaktiga, vilket är lite festligt eftersom Victor är yngst och Storm är äldst.


Den här killen var från Colombia så jag bara "don Pablo no fue un hombre malo" och han typ dog av skratt.


Det här är väl Medellínkartellens hemliga tecken för llello. För de som inte kan spanska kanske jag ska förklara att jag med don Pablo menade Pablo Escobar och att citatet betyder "don Pablo var inte en dålig/ond man". När snubben slutat skratta fick han mig också att säga det igen när han filmade så han kunde lägga upp det på sin facebook. Jag har inte känt att jag kommit med en mer välriktad replik sedan jag listade ut att Magnus kortkod på JMG, 1389, syftade på slaget vid trastfältet samma år. Jag kom också på att Hasses 1994 syftade på fotbolls-vm i USA, men det hade också en idiot kunnat göra - jag hoppas det inte är din bankkod, Hasse.

En madrass (föremålet) hade varit nice att ha, men det har sina fördelar att sova på en hård brits som i princip känns som ett stengolv med en filt ovanpå - det är utmärkt för ryggen. En annan fördel är att man vaknar tidigt; nackdelen är att man somnar sent. Det finns andra nödvändigheter jag lider brist på här - högtalare. Att lyssna på datorns inbyggda system är som att sitta i Platons grotta. Vad får man egentligen ge för ett par Carlssons?

Men mest akut just nu är att jag saknar en dvd-drivrutin till ¤%?#¤! windows vista. Därför kan jag inte avnjuta den nyköpta Prince-dvdn eller min kompletta Sopranos-box, som jag köpte för - håll i er - 168 kwai. Så det får bli till att ladda ner. Även om första säsongen inte har någon Ralph Cifaretto eller särskilt mycket Johnny Sack-speltid är det något magiskt över de där tidiga avsnitten. En favoritscen från tredje avsnittet är när Tony ska tillrättavisa den girige ortodoxe juden Schlomo som tror att han kan komma undan med att inte betala Tony efter att denne som överenskommet tvingat fram en skilsmässa, en "git", åt judens dotter. Istället för att de sagda 25 procenten av svärsonens motellverksamhet kommer han med en struntsumma och säger "I want you to consider this".

Tony: Hey, ZZ Top, the guy gave you the git right?
Schlomo: [...] I'm taking good care of you here, for your considerable trouble...as the Talmud says...
Tony: [slår av honom hatten, trycker up honom mot väggen] I don't give a shit what he says, ok? Now you listen to me [...] we got you your git, and now you give us the 25 percent, got it?
Schlomo: My son was right...
Tony: ..yeah...
Schlomo: You mud, godless clay...
Tony: [slår i väggen av vrede]
Schlomo: I created a living Golem!
Tony: [till Silvio] What the fuck is a Gollum?
Schlomo: A monster! Frankenstein!
Tony: [slänger iväg honom typ] Get the fuck outta here! ...and take that asshole son of yours and shove him up your ass!

Det händer ibland att saker och ting får mig att ägna en tanke åt folk där hemma.


Den här är till dig, Alex.


Struten, Joel - varsågoda.


CM.


Behöver jag ens skriva nåt? Den känns ganska uppenbar, men okej då: Fish.

Nina och Adam går loss till Soulja Boy.




Jag vill att ni skjuter mig om jag kommer hem och använder ord som "dude" och "bro".

De hade en buffé av typ 20 olika såser. Jag blandade soja och sesamolja med sichuan chili - jag svär det var najs!


Dale är rätt pulig.


Is it a Bird? Is it a Trane? Ni vet säkert. Jazzklubben The Cotton Club låg precis bredvid; jag antar att det är dit man går när Hot Pot King stänger klockan 04:00.